I födelsedagspresent av Anders fick jag en brödbakningskurs hos Magnus Johansson och i lördags blev den äntligen av! Kl 10 skulle den starta men då jag fick skjuts blev jag lite tidig och tur var det. Under tiden vi väntade på att resterande kursmedlemmar skulle komma bjöds det på kaffe och bullar, ett mycket trevligt sätt att starta dagen.
Efter det hade vi en teoretisk genomgång av grunderna inom brödbak. Något som jag tidigare missat är att proteinhalten i mjölet avgör om det ska användas till luftiga sockerkakor eller matigare bröd. Till matbröd vill man oftast ha en högre proteinhalt. Detta förklarar enkelt varför de små chokladcupcakes jag gjorde för några veckor sedan vart tunga och inte alls så luftiga som muffins vanligtvis brukar vara. Vi hade slut på vanligt vetemjöl så i all hast tog jag vetemjöl special, men nu vet jag åtminstone varför det blev som det blev.
Bacon och kyckling är ju en av de bästa (och även kanske vanligaste) kombinationer som finns och det är så klart inte utan anledning. Ett sätt att göra en väldigt enkel maträtt med den kombinationen som grund och som dessutom går snabbt att laga och innehåller mycket protein med lite kalorier är kycklingfilé serverad tillsammans baconlindade haricot verts.
Detta behövs (4 portioner)
1 kg kycklingfilé (4 stycken)
1 paket bacon (120 g)
250 g haricot verts
500 g körsbärstomater
Så här gör du
Sätt igång ugnen på 180 grader, börja värma en stekpanna och rensa sedan kycklingen. Bryn den och låt den sedan bli klar i ugnen. Det tar cirka 15 minuter, den ska komma upp till 70 grader i innertemperatur.
Linda 3-4 haricot verts med ½-1 baconskiva och lägg i en ugnsform. När formen är full eller det är slut på råvaror är det bara att ställa in den tillsammans med kycklingen i ugnen. Kolla till dem någon gång under tiden de står i ugnen och vänd eventuellt på dem, när baconen är klara borde bönorna också vara klara.
Servera tillsammans med körsbärstomater och lite olivolja.
När Anders och jag träffades för lite drygt fyra år sedan tog han med mig till mitt första lite mer utmanande restaurangbesök på Pontus! Det var nog första gången i hela mitt liv som jag åt både lamm och sparris, för jag var som sagt inte så förtjust i mat innan vi träffades. Efter det vart det ett antal besök till matsalen i denna mysiga lilla restaurang, men efter att vi flyttade ut från stan har restaurangbesöken blivit allt färre och det var riktigt längesedan jag var på Pontus!
Teriyaki är en tillagningsteknik med ursprung i Japan, den är baserad på en söt sojabaserad sås som man marinerar kött eller fisk i och där man sedan antingen grillar eller ugnsbakar (med övervärme) proteinet. Av ordet teriyaki syftar teri till såsen och yaki till tillagningsmetoden. Såsen består traditionellt sett av mirin, soja, socker och sake som man reducerar ner tills den blir lite lagom tjock. Då mirin och bra sake kan vara lite knepigt att få tag på brukar jag använda mig av lite extra socker och sherry istället, men det går nog att experimentera med annat fortifierat vin också.
Att baka tårtor tycker jag är både kul och ofta tidskrävande och därför gör jag det inte alltför ofta förutom till födelsedagar och liknande. Förra året fick Anders en choklad- och mockatårta i tolv lager till sin födelsedag och i år blev det en makalöst god kladdkaketårta. När det nu blev min tur att fylla år ville jag göra någonting annorlunda efter det ju är jag som bakar tårtor i hushållet. Jag följer en del mat- och bakbloggar samt såklart Cake Boss och blir alltid lika fascinerad över hur extremt snygga vissa kan göra sina tårtor!
Målet med denna tårta blev alltså att göra den snygg, eller snarare att försöka använda mig av sugarpaste. Jag hittade den på Panduro på extrapris eftersom utgångsdatumet började närma sig. Då detta bara skulle bli ett första test gjorde det mig inte någonting och till detta köpte jag lite röd pastafärg för att kunna göra rosor.
Jag var lite räd för att den “gamla” sugarpasten skulle vara torr och svår att använda, men inte alls! Bara man såg till att knåda och värma upp degen ordentligt blev den väldigt lättarbetad, för lättare deg har jag aldrig jobbat med tidigare. Bara man använder florsocker istället för att mjöla bordet med vetemjöl och en kavel gick det att kavla ut degen till en tunn, tunn bit som jag sedan kunde lägga över tårtan. Det blev en liten skarv på tårtan, men den vänder man ju bara bort från kameran och gästerna så är det problemet löst!
Jag ville även testa att göra rosor då jag sett en tydlig beskrivning på en av de bloggar jag läser. Man måste pilla lite grann och det tar en liten stund, men är inte alls så svårt som jag först trodde. För att vara mitt allra första försök med sugarpaste och med att göra rosor, och för att överhuvudtaget inte vara estetiskt lagd är jag faktiskt nöjd med slutresultatet. Över utseendet alltså. Tårtans innehåll var som sagt inte fokus denna gång…
Det som är så smidigt med asiatisk mat är att den oftast kan vara både snabblagad och energisnål men är lätt att anpassa med hjälp av tillbehör. Utan ris är thailändska rätter nästan helt utan kolhydrater (samtidigt som de är fulla av protein och gröna nyttigheter) vilket passar utmärkt om man försöker bli av med ett par vinterkilon. Vill man vara riktigt strikt går det ju även att utesluta honungen i den här varianten av klassisk kycklingwok med ostronsås.
Potatisgratäng var länge en av mina grundpelare när det skulle bli middagsbjudning, en fredagskväll, ett par glada grabbar, varsin entrécôte och örtsmör serverat med potatisgratäng var den perfekta förfesten innan en kväll på stan. Det som är bra är ju att den lagar sig själv medan man kan ta hand om andra saker, som att grilla en köttbit eller ta en öl, till exempel.
Om det inte varit uppenbart sedan tidigare så är det väldigt ofta som Anders ansvarar för de mer avancerade huvudrätterna här hemma hos oss. Inte för att jag inte kan, utan mest för att jag brukar vara upptagen med att göra efterrätter eller städa om det kommer gäster. Men denna gång är det faktiskt jag själv som har lagat hela huvudrätten! Nu är den ju inte jättesvår, men det var ändå en ny tillagningsteknik som jag har testat och som fungerar väldigt väl och är ganska enkel och självgående.
Själva tekniken går ut på att grönsakerna får koka i vatten tillsammans med lite smör och socker för att bli glaserade, men själva hemligheten är att när vattnet kokat bort kommer grönsakerna precis vara klara, om man gör helt rätt vill säga. Det ideala är att göra varje grönsakssort för sig i varsin kastrull, och sedan blanda dem innan man ska servera, eftersom palsternackor blir klara fortare än morötter. För enkelhetens skull valde jag att göra alla samtidigt, och är man smart slänger man bara i de grönsaker som blir klara snabbare lite senare i kokprocessen.
En av de riktiga grundpelarna i matlagning av den lite finare skolan är risotton, förutom att vara ett sant prov på kockens kunskap och färdigheter ger tillagningssättet (där man kokar riset i vin och buljong) också möjlighet att absorbera och sedan bära smaker på ett fantastiskt sätt. Det gör att risotto fungerar lika bra som förrätt eller som tillbehör till en huvudrätt och den passar som vegetarisk, med kött, fågel eller fisk. Risotton kommer ursprungligen från Italien där det är det vanligaste sättet att tillaga ris och det är väldigt vanligt att den innehåller parmesan, smör och lök (förutom någon typ av buljong) oavsett vilken variant man sedan gör.
Det går såklart även att göra risotto som vardagsmat då riset i sig självt inte kostar särskilt mycket men ska det bli bra krävs det lite tid till att göra buljonger och så ska man använda bra råvaror, och då börjar det i alla fall gå utanför den normala vardagsbudgeten hemma hos oss. Nedan följer ett vegetariskt grundrecept, men det kan antingen anpassas eller användas som grund även till andra varianter genom att bara byta ut buljongen och vad man slänger i på slutet.
Är det några fler än vi som undrar hur det kommer sig att man har en “våffeldag” mitt i fastan? Fettisdagen är ju tänkt som den sista dagen man “svullar” innan fastan sätter igång och varar fram till påsk. Hur kommer det då sig att vi mitt i denna “fasta” trycker i oss massa våfflor? Jag var självklart tvungen att undersöka saken igår kväll. Vår första tanke var nämligen att det kan ju inte vara knutet till någon kristen högtid då det verkar orimligt i förhållande till fastan, utan vi tyckte att det måste vara ett modernt påhitt. Av den information jag lyckades hitta verkar det dock faktiskt vara en blandning. Anledningen till att vi uppmärksammar den 25 mars är för det är jungfru Marias bebådelsedag och nio månader kvar till julafton. Tydligen ska dagen även ha kallats “Vårfrudagen” vilket ska ha misshörts som “våffeldagen” och sedan har det helt enkelt blivit våffeldagen!
