Två vänner är över på besök och ursprungsplanen var egentligen att laga till lite fläskfilé men då den var slut i affären fyndade jag lite entrécôte i stället som vi serverar med en varm ruccolasallad och lite jordärtskockspurée. Det positiva var att jag har ett mycket roligare lager viner som passar till rött kött och nu tog jag chansen att testa en lite bättre Cabernet Sauvignon. Just den druvan har länge varit ett svart hål i mina provningsanteckningar men strax innan jul kom jag över en flaska Don Melchor 2006 som fått oerhört höga betyg av vinpressen. Lika bra att börja med en flaska som borde vara bra så att jag inte blir avskräckt tänkte jag…
Entrécôte med varm ruccolasallad, jordärtskockspurée och lite rödvinssås.
Som ett alternativ till de klassiska små köttbullarna (som jag inte har tålamod att rulla till en vanlig middag) kan man göra dessa italien-inspirerade varianter. Arbetsinsatsen är minimal då det inte blir så mycket att rulla och resten sköter sig i princip av sig självt i ugnen.
Inspirerad av Pizza Huts Pepperoni Lovers men med målet att kunna göra pizza hemma riktigt snabbt tog jag fram den här varianten för ett par år sedan. Det är fortfarande en favorit de där dagarna när man inte riktigt orkar göra någonting alls… Och inte har dåligt samvete för att man inte äter så nyttigt som man borde.
Pepperonipizza gjord på ciabatta och mozzarellaost.
Luffarfilé är ett gammalt svenskt namn för det som oftast kallas rostas och helt enkelt är en del av rostbiffen formad som en filé. Den är vanligtvis mörare än rostbiff och fransyska och kan därför användas som ett billigare substitut när man vill grilla eller ugnsrosta oxfilé. Här är en en enkelt ugnsrostad variant med 55 graders innertemperatur (härligt medium-rare) tillsammans med potatisgratäng och lite vitlökssmör.
Luffarfilé 55 grader med potatisgratäng, kryddsmör och sallad.
Några kompisar är över på besök för en sportgala på tv så då tycker jag att det passar bra med hamburgare. Om man anstränger sig så tycker jag att det både blir finare uppläggning och större variationsutrymme att göra en dekonstruerad hamburgare, att det dessutom blir enklare att äta är ju ingen nackdel.
Dekonstruerad hamburgare med bacon, barbequesås, ugnsbakad tomat, sallad och bröd.
Thomas, som introducerade mig till världen av lite bättre viner för sådär 2 år sedan, skickade ett mail igår där han skrev att de skulle göra oxfilé med béarnaisesås och så pratade vi lite fram och tillbaks om vilket vin som kan passa till det. Resultatet blev att vi också blev toksugna på lite béa och passar på att testa huvudvinet från Domaine la Barroche, Signature, i 2007 års skrud. Det var dåligt med kött till bra pris på lokala matbutiken så det fick bli ryggbiff i bit med pommes frites, broccoli, lite salad och som sagt en hederlig hemmagjord béarnaisesås.
Blodpudding passar egentligen bättre som lunch men nu fick det bli fredagsmiddag då jag var riktigt sugen på god, snabblagad husmanskost. Att den är i princip gratis att laga (nåja, ca 12.50kr per portion) gör ju inte saken sämre när det börjar bli dags att lägga undan pengar till julklappar.
Klassisk husmanskost i form av blodpudding med äpple, bacon, rårörda lingon och skirat smör.
För att dricka våra finaste viner brukar vi vanligtvis ha någon anledning i form födelsedagar, alla hjärtans dag eller liknande. Men ibland kommer suget att ta ett riktigt toppvin från källaren utan att det finns någon passande celebration i sikte, vad göra? Man får hitta på en bra anledning så idag firar vi framtida lycka genom att hälla upp en prestige-Châteuneuf-du-Pape i form av Pierre Usseglios Cuvée de mon Aïeul 2006 (650kr på Systembolaget så länge det finns några kvar) och serverar entrecôte med en tomat- och basilikasallad med squash, lite rostade rotfrukter och min barbequesås.
Entrecôte med tomat- och basilikasallad, squash och rostade rotfrukter.
Ibland är det skönt att inte krångla till saker och ting utan bara göra härlig snabblagad comfort food. Min vän Martin tipsade nyligen om ett nytt (för mig) sätt att göra pommes frites hemma och då fick det bli det tillsammans med ryggbiff från gotländsk Charolais.
Ryggbiff med pommes frites, vitlökssmör och lite svart salt.
En stor härlig pannbiff sitter aldrig fel och det bästa är att man kan kombinera den med tillbehör efter säsongen. Den här gjorde vi i slutet av sommaren när frukterna började mogna på några av våra chiliplantor. Jag gör hellre riktigt rejäla biffar och drar ner på tillbehören för att anpassa energimängden, då får man fortfarande tillräckligt med protein och håller sig mätt längre än om man gör tvärtom.
