Lite oförskämt och inklämt i bokhyllan hos Åhlens hittade jag denna fantastiska bok samtidigt som jag hittade brödboken. Om man älskar choklad och är villig att lägga ner lite energi och kärlek på det man gör är denna bok ett måste för alla chokladälskare. Vi köpten den för att den såg ut att vara avancerad (vi gillar ju utmaningar) och för att den faktiskt var ganska billig. Men återigen alltså, vilket fynd!
Innan jag köpte boken visste jag inte vem Jan Hedh var men när jag kollade upp honom så visade det sig att han är sveriges främsta chokladexpert och konditormästare. Dessutom driver han Olof Viktors strax utanför Ystad i Glemminge som vi sedan tidigare utsett till ett våra absoluta favoritkonditorier. Om ni råkar vara i närheten är det definitivt värt ett besök, bakverken, brödet, allt är av oerhört bra kvalité och nybakat.
En av de saker som vi framförallt förespråkar här på bloggen är att göra saker själv. Buljonger, klyftpotatis, bearnaisesås och mycket annat blir så mycket bättre om man gör det hemma från grunden. Det kan verka krångligt eller tidskrävande till en början, men när man väl vant sig känns det helt naturligt (vilket det ju också är). Anders gör nuförtiden crème brûlée helt på känsla, lite orolig var jag till en början, men efter att ha testat resultatet litar jag fullständigt till hans kapacitet och känsla!
Glass har här hos oss varit ett populärt ämne den senaste tiden, men vi hade inte tidigare gjort vår egen. Vi har nämligen vuxit ur vårt kök och det får verkligen inte plats några fler maskiner, hur mycket vi än vill ha dem. Glassmaskin har vi hela tiden tänkt bort eftersom vi trodde att en sådan skulle ta ganska stor plats. Som tur var lyssnade inte mina föräldrar på detta och gav oss OBH Nordicas glassmaskin i present för ett tag sen. Snacka om lyckoträff!
Brunos bok fick upp mina ögon för bra kokböcker och jag började snart söka upp böcker för avancerade hemmakockar som innehöll recept som faktiskt går att tillaga hemma. Den första som kom upp på min lista efter ett idogt sökande på olika forum var Gordon Ramsays 3 Star Chef. Enligt boken är det recept från hans tre-stjärniga Michelin-restaurang som är anpassade för att kunna återskapas i en hemmamiljö.
Boken består av 50 recept (där alla är relativt komplicerade och består av ett antal komponenter) och halva volymen är bilder och lite småcitat innan själva recepten kommer i den andra halvan. Det står inte mycket teori, förklaringar, grunder, tekniker eller liknande utan de flesta recept är raka steg-för-steg beskrivningar (även om det där ingår en hel del tillbehör, buljonger och såser).
Här hemma i vår lilla familj är det ganska tydliga uppdelningar på vem som är bra på vad. När det gäller bakning och de flesta efterrätter är det jag som har ansvaret. När det däremot kommer till förrätter och varmrätter är det Anders som är proffset! Sen har vi självklart Dante (vår hund) som framförallt är en expert på att provsmaka allt vi gör, så länge det inte är sallad.
Anledningen till att det är jag som bakar finns det en ganska enkel förklaring till. Inför den första julen vi skulle spendera tillsammans (2008) ville Anders göra “nyttiga” lussebullar, och byta ut en del av vetemjölet med ett bakningsbart proteinpulver. Resultatet vart inte helt fel, men inte helt rätt heller. Efter det tog jag liksom över allt som hade med bakning att göra.
Sommaren drar sina sista andetag och i helgen tog vi oss äntligen till Söder för att testa StikkiNikkis glass. Det är en liten utflykt som har stått på att-göra listan ända sedan i maj men av olika anledningar har det inte blivit av föränn nu. Lite synd var det för det är den överlägset bästa glassen vi har ätit ur en våffla på stan.
Första ledtrådan att de gör saker och ting lite annorlunda mot de flesta andra glassbarer är glassmaskinen bakom disken, den andra är gelatoskraporna i glassbunkarna och den tredje är den lilla ungen som sitter i en låda på disken. De gör sin glass färsk varje dag och använder bara naturliga produkter, och det märks.
Hösten 2008 var jag och Jessica på vår första resa utomlands tillsammans, mitt intresse för mat hade precis börjat ta fart på allvar och jag gjorde en massa research för att hitta de bästa restaurangerna för rimliga pengar vilket ledde mig in i hela Bistronomy-världen. Vi gjorde såklart mer än att bara äta mat, shopping står alltid högt på en viss flickas önskelista och det ledde oss till Galeries Lafayette. Innan vi åkte till Paris hade jag redan bestämt mig för att att jag ville hitta någon rolig spännande kokbok att köpa med mig hem, mitt kokboksbibliotek fram tills dess bestod endast av Annas kokbok och liknande men det saknades lite mer avancerade böcker från mästerkockar.
Strax efter nyår tyckte vi att det var dags att gå ut och äta en rejäl brakmiddag som Brasserie Le Rouge fick stå som värd till. Jag har hört och läst mycket gott om restaurangen och var spänd för att se om de kunde leva upp till förväntningarna. I korthet, lokalen och maten lever upp till de högt ställda förväntningarna men tyvärr inte personalen som tyvärr inte visste mer om de viner och den mat de serverade än det som stod på etiketten eller i menyn.
Vi är både medvetna om att vi har tappat tempo på uppdateringarna här och det beror helt enkelt på att vi har varit lite upptagna den senaste tiden (och kommer vara det ett tag framöver också). För snart två veckor sedan fick vi hem vår dobermannvalp Dante (Dobvoyage Fangs i rullorna) och i princip all tid går nu åt till att få honom att känna sig hemma och aktivera honom tillräckligt så att han inte äter upp all inredning.
Veckan innan vi hämtade upp honom var vi iväg med hela familjen till Toscana och mitt i en massa kulinariska höjdpunkter åt jag den godaste pizzan i mitt liv. Ingenting tidigare har ens varit i närheten av den och jag förundras fortfarande över renheten och lättheten i smakerna, hur härlig tomat kan vara när den får skina färsk istället för i koncentrerad puréform. Om du tar dig till Florens, gå till Ciro & Sons (mellan katedralen och järnvägsstationen) och testa deras Calzon med tomat, ricotta, buffelmozzarella och prosciutto.
Drömmen vore att kunna återskapa den här hemma, men det är sån skillnad på de grönsaker som kommer hit och de som vi åt där nere så jag tror att det är i princip en omöjlig uppgift, samma problem år det med både mozzarellan och pruiscutton men det är kanske dags att göra ett ordentligt försök med hemmagjord pizza på Heston Blumenthals vis från In Search of Perfection…
A Bistronomy is a classic bistro restaurant that seeks to bring an eating experience rivalling or even surpassing the classic gastronomic restaurants on a vastly more moderate budget. It does so by stripping away some of the more expensive extras normally associated with these restaurants and more or less only focus on the food. There’s no army of waiters, the dining rooms are packed much tighter, it’s a relaxed atmosphere and the menus range from laser printed leaflets to chalkboards. What they do have though is a focus, dedication and joy for the food that’s simply spectacular.
Mathias Dahlgrens ekologiska och naturliga användningssätt av ingredienser och råvaror har gett honom en plats i internationella gastronomins högsta liga med två Michelinstjärnor i Guide Rouge för Matsalen och en för Matbaren. Han leder den nuvarande reaktionära trend som råder efter de senaste årens dominans av den molekylära gastronomin som letts av bröderna Adrià på El Bulli (även om Albert har lämnat restaurangen för att återupptäcka sig själv i den naturliga vägen) och Heston Blumenthal på The Fat Duck.
