Glass i San Gimignano

Besöket vi nyligen gjorde på StikkiNikki fick mig att tänka tillbaka på den resa vi gjorde till Toscana påsken 2010, med Anders och hans familj spenderade jag en vecka i Italien omgiven av vingårdar, kullar och helt fantastisk mat. Jag skulle nog kunna flytta till Italien bara för att få ta del av deras råvaror, även i sina storköp är de av en helt annan nivå än vad vi hittar i gårdsbutiker och det var som om att en hel ny värld öppnade sig. Jag hade ingen aning om att apelsiner kunde smaka så mycket, att tomater kunde vara så röda, att ett landskap kunde vara så vackert, eller att inplastade croissanter med sockerkristaller var den ultimata frukosten?

Torg i San Gimignano

Torget i San Gimignano där världens bästa gelateria ligger.

Oavsett var vi åt mat, ute på restaurang eller hemlagad i huset vi hyrde, var smakerna fantastiska. Det är fascinerande att se vilken skillnad det gör när man kan använda sig av färska råvaror odlade under korrekta omständigheter i närområdet, istället för att de ska fraktas över halva jorden.

StikkiNikki i all ära, glassen var definitivt god och jag uppskattar oerhört mycket tiden och engagemanget de lägger ner på att göra glass av hög kvalitet. Men jag kan inte glömma glassen vi åt i San Gimignano, det går bara inte. Jag tror det var den första dagen på resan vi bland annat gjorde en utflykt till just den staden då den inte låg alls långtifrån där vi bodde. Jag och Anders hade ju självklart kollat upp att i denna stad skulle minsann världens bästa glass finnas. Vi hade inte koll på exakt vad stället hette men visste vid vilket torg det skulle ligga.

Denna dag var det någonstans kring 13 grader, blåsigt och duggregnade och vi var åtta personer som skulle samsas och uträtta något vettigt i en liten medeltida italiensk turiststad. Vi kom fram till torget och tittade oss snabbt omkring, i ett hörn hittade vi en gelateria som sålde hemmagjord glass. “Det bara måste vara rätt, tänkte vi!”. Trots vädret beslöt jag och Anders att vi självklart skulle testa glassen. Jag minns att jag tog en variant med mörk choklad, och jag säger bara “wow”. Den var så len och krämig och en sådan kraft i chokladsmaken har jag aldrig upplevt tidigare, vilken glass!

När vi sen kom tillbaka till huset och läste på lite bättre i våra turistböcker visade det sig att vi inte alls gått till det ställe som vunnit priser för världens bästa glass. I slutet på veckan lyckades vi tjata oss till ytterligare ett besök i San Gimignano, (åtta personer, åtta viljor men bara två bilar…) och hamnade vid samma torg, dock med lite mer glassvänligt väder. Ungefär 50 meter från glassbutiken vi handlade på första gången låg ytterligare en gelateria med en skylt där det stod “world champion”. Så kan det gå när man har lite bråttom. Självklart testade vi även denna glass som om möjligt var ännu bättre och långt ifrån vad jag någonsin smakat någon annanstans.

Det finns en anledning till att man i svenska gelaterior har våra klassiska glass-skopor, det skulle helt enkelt inte fungera med de spatlar italienarna använder sig av. Med den krämiga konsistensen och de tydliga, djupa smakerna är det definitivt den godaste glass jag någonsin ätit!

Posted in Övrigt September 20th, 2011 by
Jessica
and last updated September 18th, 2011. Tagged with .


Lämna en kommentar

Din epostaddress kommer inte visas.

*