I påskas gjorde vi ett eget litet experiment med lagrad julmust, där vi konstaterade att om man lagrar musten själv ändrar smaken karaktär, men mycket av bubblorna försvinner. För några veckor sedan kom min pappa med ett urklipp ur en tidning som visade att Systembolaget skulle sälja en lagrad julmust och han tänkte då självklart på oss. Idag kom vi ihåg att köpa denna must som vi nu har testat till middagen, det blev en supergod middag med sötpotatismos, fläskkarré och apelsinsås, men mer om det på torsdag om jag känner Anders rätt!
Om man tycker att vanlig julmust bubblar mycket är det ingenting mot vad denna must gör. Skummet är tjock, mustigt och sprider sig snabbt uppåt i glaset. Min första klunk drack jag utan att tänka efter och tyckte mest att det kändes som en riktigt god julmust. Efter att Anders påpekade att den hade toner av whiskey (den är ju lagrad på bourbonfat i 6 månader) blev det även för mig väldigt uppenbart i smakerna. När jag väl hade uppmärksammat detta tyckte jag faktiskt att det blev lite för mycket och jag ville inte ens dricka upp.
För den som gillar whiskey, bourbon och julmust är det kanske en strålande hit, men för mig som inte alls dricker det (och egentligen inte älskar julmust heller) vart det inte helt rätt. Till jul får det nog allt bli Apotekarnes klassiska julmust för min del.
Vi äger två stycken matplankor, det innebär så klart att vi inte kan bjuda på plankstek och då de ligger ganska långt inne i ett skåp så blir det inte heller särskilt ofta vi tar fram dem till oss själva heller. Men, ibland kommer vi ihåg att de finns där och då passar de utmärkt att leta fram till en härlig köttbit.
Planksteken kommer ursprungligen från Transylvanien och består av blandade grillade köttbitar. Den har serverat på berömda restaurang Gundel i Budapest sedan år 1900, där kallas den dock för fatányéros. Klassiska tillbehör är bacon, pommes frites, tjocka friterade potatisskivor och en grönsallad, i sverige har vi dock vår egen kultur och vår mest klassiska planksteksrestaurang Villa Godthem där den framförallt serveras gjord på oxrygg med bearnaisesås och ugnsgratinerad tomat. Andra tillbehör som också kan anses klassiska är ju såklart potatismoset, baconlindad sparris och smörstekta morötter.
I lördags hade vi gäster och självklart ville jag ansvara för efterrätten. Mitt i jultiden skulle den såklart gå i jultema och för att vara lite mer exakt så fick det bli pepparkakstema. Vi skulle bli lite fler personer än vad som egentligen får plats kring vårt bord så jag bestämde mig för att göra chokladfondanter, eftersom de går fort att göra även till flera personer. De passar extra bra eftersom man hinner slänga ihop smeten och grädda dem på mindre än 30 min, så det blir en liten skön paus där gästerna under tiden hinner smälta maten. Dessutom behöver de inte, som mousser och annat liknande, ta upp värdefull plats i kylen i flera timmar.
Till en chokladfondant, som är ganska mastig, är det gott med någonting svalkande eller lite syrligt. Grädde och en apelsinsallad som vi gjort tidigare fungerar alldeles utmärkt men det gör också glass. Jag bestämde mig helt enkelt för att göra min egen vaniljglass med pepparkaksdeg i, som Ben & Jerrys fast helt hemmagjord och med jultema.
Bernaisesåsen (Sauce Béarnaise) kommer ursprungligen från området Béarn i sydvästra Frankrike där den har använts till deras inhemska mat sedan urminnes tider, den gjordes dock med olja istället för med smör. 1830 utvecklade sedan den franska kocken Collinet sin version som han serverade vid Henri IV’s hov. Den här såsen passar både till kött och grillad fisk, vissa moderna kockar (så som Gordon Ramsay) hävdar att den inte ska användas till grillat kött men jag går hellre på Joël Robuchons linje och serverar den till allt möjligt i kött och fiskväg.
Att göra sin egen Bearnaise är vare sig krångligt eller tar lång tid och man behöver inte krångla med vare sig matberedare eller vattenbad. Däremot underlättar det med en medhjälpare som häller i smöret (eller håller i kastrullen), annars kan man lösa det med en handduk på diskbänken.
Ja, det är alltså inga riktiga myror vi pratar om. Egentligen tycker jag inte att slutresultatet ser ut som myror heller, men nu heter det i alla fall myror. Det är helt enkelt snabblagat julgodis som är en självklarhet under vår jultid. Farligt goda är de också. Receptet kommer från en granne som Anders hade under sin uppväxt och det uppskattas verkligen av oss och våra chokladälskande vänner. Den som vill baka mer fantastiskt gott julgodis kan även kolla in pepparkakstryfflarna som jag brukar göra varje år.
Lite oförskämt och inklämt i bokhyllan hos Åhlens hittade jag denna fantastiska bok samtidigt som jag hittade brödboken. Om man älskar choklad och är villig att lägga ner lite energi och kärlek på det man gör är denna bok ett måste för alla chokladälskare. Vi köpten den för att den såg ut att vara avancerad (vi gillar ju utmaningar) och för att den faktiskt var ganska billig. Men återigen alltså, vilket fynd!
Innan jag köpte boken visste jag inte vem Jan Hedh var men när jag kollade upp honom så visade det sig att han är sveriges främsta chokladexpert och konditormästare. Dessutom driver han Olof Viktors strax utanför Ystad i Glemminge som vi sedan tidigare utsett till ett våra absoluta favoritkonditorier. Om ni råkar vara i närheten är det definitivt värt ett besök, bakverken, brödet, allt är av oerhört bra kvalité och nybakat.
Vi bestämmer ofta vad basen till middagen ska vara genom att helt enkelt öppna frysen och se vad som finns där, eventuellt genom att plocka första bästa paket eftersom den oftast är för full för att det ska vara meningsfullt att gräva. Häromdagen kom en påse med laxfilébitar fram och då jag ville göra någonting snabblagat plockade jag lite inspiration från en lunchrätt på Restaurang S i Solna (som jag verkligen kan rekommendera) som jag nyligen besökte. Chipotle är rökt och torkad chili och det brukar variera lite hur stark den här, så det kan vara bra att testa den innan man har i hela i röran. Det syrliga och lite söta i mangosalsan passar väldigt bra till att bryta av den heta röran och lite fetare laxen.
Vill man lyxa till det lite kan man såklart använda mer färska örter och blanda i någonting gott i bulguren, men här var det husets resurser som gällde förutom mangon! Med lite planering är det här klart på 20 minuter, har man en induktionsspis kanske man till och med kan pressa det till 15 minuter men snabblagat är det i vilket fall som helst.
När Anders för första gången bad mig baka Fiffi-rutor för flera år sedan förstod jag inte alls vad han syftade på. Mocka-rutor har de alltid hetat i min värld, men även kärleksmums, chokladrutor och snoddas verkar vara vanliga namn på detta klassiska fikabröd. Nedanstående recept kommer från Anders mormor och ger gudomligt goda Fiffi-rutor. Som ett test och lite variation ville jag bara testa att göra något mer av dem, varför inte göra det till en slags bakelse?!
Det är fight-night, min vän Per kommer på besök (som inte någonsin bangar på min mat) och jag har sett för mycket Iron Chef America. Vad händer då? Jo, jag börjar tänka på mat man äter med händerna och nya experiment. Efter att snabbt ha övervägt chilikryddade kycklingvingar kommer jag även att tänka på revbensspjäll och att man kanske kan fixa en glasering baserad på julmust. Den är ju både söt och har viss tyngd så någonstans tror jag att det kan bli ganska bra, när man ändå håller på med julmust så tänker jag mig att det även borde fungera på samma sätt som en porter eller stout till en stek när man man förkokar spjällen så det får även bli basen till den buljongen. Resultatet? Det passade lika bra i verkligheten som i teorin så nu finns det en till liten rätt till julbordet!
Till detta gjorde jag lite ugnsrostade potatisklyftor, först smälte jag smör med grillkrydda och flingsalt i ugnen och sedan blandade jag runt alla potatisar. Gör tunna klyftor och kör sedan med varmluft i ugnen, se till så att de får mycket plats så att de blir härligt krispiga, de går bra att köra samtidigt som griljeringen av spjällen. Självklart finns det bara en sak att dricka till detta, julmust så klart.
I helgen hade vi några vänner över på middag. Då vi alla var lite lagom trötta och skulle jobba eller göra annat beslutades det om en myskväll. Inga buljoner som kokar i sex timmar, inga tolv-lagerstårtor, bara enkelt, snabbt och gott. Anders slängde slängde ihop en baconsallad till förrätt, tidigare på dagen slängde vi in en fläskkarré i ugnen så vi kunde bjuda på pulled pork och så skulle jag göra en vit chokladmousse till efterrätt. Den är enkel, kan göras i förväg och blir löjligt god. Förut har vi serverat den toppad med hackad mörk choklad eller färska bär, men jag kunde inte motstå frestelsen att “pimpa” den lite.
