Entrecôte med ugnsrostade primörer och La Pèira 2007

Det är måndag och vi passar på att fira lite. Lite dålig fantasi med entrecôte men vi köpte en billig vakumförpackad för ett tag sedan som nu håller på att gå ut. Det positiva är att det finns så mycket fräscha grönsaker att få tag på nu och att rött kött passar bra med viner från södra Frankrike, La Pèira 2007 till exempel.

Jag vill även passa på att tipsa om en ny blogg som mannen som är ansvarig för att jag började snöa in på viner har startat, Vinestor. Kolla in och läs, vi tycker om ganska liknande viner men med skillnaden att hans vinkällare är betydligt större och han har väsentligt mycket mer erfarenhet. Men jag har stått och köat i kylen fler gånger än honom de senaste åren…

Entrecôte med ugnsrostade primörer

Entrecôte med ugnsrostade primörer

Detta behövs till fyra personer:

  • 1kg entrécôte
  • ett knippe sparris
  • 4 gula lökar
  • 4 morötter
  • ca 12 små färskpotatisar
  • salt och peppar

Till Morots- och lökbuljongsåsen:

  • 2 lökar
  • 2 morötter
  • lite maizena
  • ca 1msk kalvfond
  • ca 1tsk kinesisk soja

Börja med att sätta igång ugnen på 225 grader och skrubba potatisen. Dela lökarna och lägg in dem i en oljad form i ugnen, koka potatisen i ca 10 minuter. Dela morötterna och lägg in dem tillsammans med potatisen i ca 15 minuter till, salta och peppra. Lägg in sparrisarna med 5 minuter kvar. När det närmar sig så är det bara att grilla köttet.

Till detta gjorde jag en morots- och lökbuljongsås, ta två av morötterna och två lökar, hacka dem grovt och fräs på medelvärme tills de är mjuka. Häll på lite vatten, salta lätt och koka sedan så länge som möjligt. När resten av maten börjar bli klar silar man ur vätskan, blandar i lite kalvfond och kinesisk soja och värmer upp med maizena tills den tjocknar. Smaka av med salt och peppar.

La Pèira 2007

Så var det nu äntligen dags, vi provade det här vinet i höstas under de Franska vin- och grastronomidagarna på Grand Hôtel och jag har väntat på ett bra tillfälle sedan jag köpte på mig ett par flaskor tidigt i våras. Jag har druckit ett par flaskor av lillebror Lés Obriers de la Pèira under våren (senast till midsommar) och blir bara mer och mer imponerad av egendomen.

Vinet är mörkt, ogenomskinligt och nästan lite blått. Ugnt så det står härligt till men det är inga problem för den här typen av viner. Lite luft i karaffen bara så är det dags att lukta och hälla upp. Doften är fylld stor och öppen med söt, mogen frukt. Den klarar sig dock från syltburkskaraktären men det finns en viss hetta när man drar in ordentligt. Jag vet inte hur mycket alkohol det är i men det är nog rätt bra tjong i den.

La Pèira 2007

La Péira 2007.

Smaken har precis samma karaktär som jag kommer ihåg den. Vinet är så öppet och välkomnande men har samtidigt sån attack att man blir överkörd. Smaken är ren, klar och har sån intensitet att man baxnar, när klunken åkt ner känns det som att den ligger kvar i en evighet. Tanninerna är sammetslena och eken så totalt integrerad att jag bara kippar efter andan över hur bra vinet är. Det är drickvänligt, tillgängligt, charmerande och komplext men har samtidigt sån tyngd, pondus och energi att man undrar vad de stoppat i det.

För mig blir det inte bättre än så här. Kollar man på Cellartracker verkar det knappt som att någon har vinet och jag är den andra personen som betygsätter det. Med tanke på vilket rykte egendomen börjar få och hur bra vinerna är så är det märkligt att det finns flaskor kvar på systemet. Jag är på väg ditt för att handla mer, det har kanske inte fått lika höga poäng och blivit hajpat på samma sätt (100 poäng från Parker kan ge såna effekter) som sina kusiner från Châteauneuf-du-Pape årgång 2007  men jag ser det snarare som en gömd sleeper. Kanske har det hamnat under radarn eftersom det är David Schildknecht och inte Robert Parker som sätter betyg i Languedoc, men jag kan inte se hur ett vin kan bli bättre, bara annorlunda. (100p)



Lämna en kommentar

Din epostaddress kommer inte visas.

*