Ryggbiff med béarnaisesås och Domaine la Barroche Signature 2007

Thomas, som introducerade mig till världen av lite bättre viner för sådär 2 år sedan, skickade ett mail igår där han skrev att de skulle göra oxfilé med béarnaisesås och så pratade vi lite fram och tillbaks om vilket vin som kan passa till det. Resultatet blev att vi också blev toksugna på lite béa och passar på att testa huvudvinet från Domaine la Barroche, Signature, i 2007 års skrud. Det var dåligt med kött till bra pris på lokala matbutiken så det fick bli ryggbiff i bit med pommes frites, broccoli, lite salad och som sagt en hederlig hemmagjord béarnaisesås.

Ryggbiff med bérnaisesås och pommes frites.

Ryggbiff med bérnaisesås och pommes frites.

Detta behövs (2 personer):

  • 500g ryggbiff
  • 3st mjöliga potatisar
  • 2st morötter
  • ett halvt broccolihuvud
  • blandad sallad

Béarnaisesås (4 portioner):

  • 150g smör
  • 2msk vitvinsvinäger
  • 1.5tsk torkad dragon
  • 2msk finhackad scharlottenlök
  • 1 persiljekvist
  • 2msk vatten
  • 3 äggulor

Biffen och pommes fritesen gör vi på samma sätt som förra gången, enda skillnaden är att jag också kokade upp lättsaltat vatten i en kastrull där jag slänger broccolibuketterna 4 minuter innan det är dags för servering (dvs strax efter köttet åker ner i pannan).

Béarnaisesås

För att göra béarnaisesåsen tar man en stålkastrull och lägger i vinäger, dragon, persiljekvisten och scharlottenlöken. Smält smöret i en mikrosäker skål (eller en annan kastrull men det brukar vara för trångt på min spis för det). Värm vinägerblandningen tills nästan allt har kokat bort, sparar man lite vinäger blir såsen lite syrligare och jag tycker att den får mycket mer karaktär. Ta av den från plattan, ta ur persiljekvisten och häll i vattnet.

När kastrullen blivit ljummen (går fortare om man ställer den på en kall diskbänk)  häller man i äggulorna och vispar runt. Sedan ska vi lyckas få i det smälta smöret utan att få såsen att skära sig, det enklaste är om man sätter en platta på lägsta värmen, lyfter på och av kastrullen för att reglera värmen och tar hjälp av en annan person för att hälla i smöret då kastrullen lätt vrider sig om man försöker göra allt själv.

Börja med att vispa kraftigt och bara hälla i lite smör i en fin stråle till en början, när det helt har absorberats häller man i lite till och fortsätter på det sättet. Märker man att det börjar skära sig lyfter man av den helt från plattan och vispar som en tok. Man kan öka takten i flödet av smöret efter hand och även ha kastrullen mer på plattan för att få den att bli tjockare snabbare. När den är lagom tjock smakar man av med salt och svartpeppar och ställer bort den för att svalna lite.

Domaine la Barroche Signature 2007

Ekig Californisk Chardonnay och Champagne ska vara de bästa matchningarna till béarnaisesås med Beaujolais som det enda egentliga röda alternativet. Eftersom vi nu har en rejäl köttbit (och inte fisk) slår jag dovörat till det och väljer att istället matcha vinet mot rött kött och då vet jag att Châteauneuf-du-Pape passar riktigt bra, jag vet även att Signature har bra syra och tror att det kan gå bra med såsen vilket får mig känna mig nöjd med mitt val. Egentligen vill jag bara ha en bra anledning att knäcka en av mina Domaine la Barroche Signature 2007 för att få dricka lite mer än ett par klunkar då jag kände potentialen och vill veta om jag ska försöka få tag på fler flaskor så länge det finns några kvar på systembolaget.

Domaine la Barroche Signature 2007.

Domaine la Barroche Signature 2007.

Efter ett par timmar i karaffen luktar jag på det och slås av hur koncentrerat det är, det är nästan lite likörvarning i doften då det är ganska mycket alkohol som blandas med lite röda körsbär. När jag smakar på det är det som en slägga, det är så tjockt och kompakt att det nästan går att tugga på det med helt perfekt integrerade mjuka tanniner. Mogen frukt, kall mineral och en del lakrits letar sig fram, det är fokuserat och har så mycket energi på samma sätt som en halogenlampa i mörk grotta. Det finns även mycket syra och jag känner i huvudet att det finns alkohol så att det räcker och blir över, men i vinet är det helt maskerat.

Signature 2007 maxar i princip varenda parameter och det är precis så jag vill ha det, det kanske inte riktigt är det bästa vinet jag har druckit (lite balans och struktur saknas för att det ska bli ett riktigt stort vin) men det är verkligen ett av de godaste och mest njutbara. Om man någon gång vill förklara skillnaden mellan ett vin för 100 kronor och ett som kostar ett par hundra så är det bara att bjuda på det här, letar man så hittar man en mängd nyanser, lång smak och lagringsduglighet och om man bara sveper det så har det sån kraft, koncentration och längd att det inte går att stå emot charmen.



En tanke kring “Ryggbiff med béarnaisesås och Domaine la Barroche Signature 2007

Lämna en kommentar

Din epostaddress kommer inte visas.

*