Brasserie Le Rouge

Strax efter nyår tyckte vi att det var dags att gå ut och äta en rejäl brakmiddag som Brasserie Le Rouge fick stå som värd till. Jag har hört och läst mycket gott om restaurangen och var spänd för att se om de kunde leva upp till förväntningarna.  I korthet, lokalen och maten lever upp till de högt ställda förväntningarna men tyvärr inte personalen som tyvärr inte visste mer om de viner och den mat de serverade än det som stod på etiketten eller i menyn.

Le Rouge har lyckats riktigt bra med sin interiör.

Lokalens Moulin Rouge-inspirerade design är spektakulär och allt tyg gör att ljudnivån är mycket behaglig trots att det var i princip fullsatt. Ingången lyckades vi inte hitta (eller orkade snarare inte) utan tog vägen genom baren på Österlånggatan, det funkar men man får då gå igenom hela restaurangen på källarplanet. Det är bättre att försöka hitta ingången längre ner på Brunnsgränd (vilken vi dock undvek pga all snö och is).

Vi valde både deras Menu de Marché för 640 kronor (avsmakningsmeny över fem rätter) med tillhörande vinpaket för ca 450 kronor. Alla som känner sin klassiska franska mat känner sig direkt hemma i maträtterna som genomgående var mycket goda och bra tillagade. De lyckades komma i ett perfekt tempo med bara ett litet andrum mellan varje rätt. Vinerna kändes något billiga men passade mycket bra till maten, för strax över 400 kronor för fem glas vin så begär jag faktiskt inte mer. Det enda tråkiga var som sagt vår servitris som inte ens lyckades svara på frågan vart vinet kom från (det grenache-baserade vinet till huvudrätten som visade sig komma från Languedoc efter kontroll) eller av vilken typ det var (“sött dessertvin gjort på 23 olika druvor” var det mest precis vi lyckades få fram om vinet till chokladterrinen).

Jag tog inga anteckningar under tiden så därför blir det bara en snabb överblick över höjdpunkterna vad gäller rätterna. Första rätten var en god sallad med lite fårost där det inte är så mycket mer att säga, bra dressing och fina blad gjorde den behaglig tillsammans med ett parmesanchips. Som andra rätt serverades en stor ravioli gjord på pilgrimsmussla och hummer i en bouillabaise, enda problemet med den var att den tog slut för fort men det kanske man kan leva med.

Till huvudrätt var det lammrostbiff (om mitt minne inte sviker mig) och polenta blandad med lammlägg, till det lite tomater, skysås och lök. Mycket gott och perfekt sälta (något som var konsekvent genom hela måltiden, ingen av oss sträckte sig efter salt eller peppar) och för mig en rätt som definitivt är av internationell klass trots sina relativt enkla smaker. Fjärde rätten var en osttallrik som säkert andra uppskattar mer än mig, jag uppskattar inte riktigt mögelostar och vissa andra starka ostar men tillbehören var riktigt bra. Det var en liten bit av något som påminde om mjuk pepparkaka och lite kvittenkompott (tror jag), de matchade ostarna oerhört bra och är värt att anstränga sig för att ordna när man tar fram ostar hemma.

Efterrätten (passionsbrûlée i en chokladterrin med hallonsorbet) var helt fantastisk och gjorde att vi både fick upp ögonen för chokladterrinen. Efter besöket hos Le Rouge har vi gjort terriner ett antal gånger så nästa steg är väl bara att lyckas räkna ut hur man lyckas bygga in lite crème brûlee i en för att kunna återskapa den här rätten. Och en glassmaskin förstås, men där är problemet snarare köksutrymme.



2 tankar kring “Brasserie Le Rouge

Kelly Biddle säger 2011-3-1:

Jag tog dit Erik häromveckan, han hade aldrig varit där innan. Dock blev han inte mätt på rätterna vi åt :-)

Anonymous säger 2011-3-1:

Och du lät honom inte äta upp din mat? Vi var båda lite lagomfyllda i magen fram till efterrätten men efter den rullade vi ut…

Lämna en kommentar

Din epostaddress kommer inte visas.

*