Chokladprovning och 1995 Taylors Quinta de Vargellas Vintage Port

Mörk choklad och portvin är generellt sett en bra kombination men den här gången lät vi vinet hålla sig i bakgrunden och fungera som bakgrund åt tre olika gårdschokladkakor från Michel Cluizel, en ekologisk Valrhona och några av Amadeis finaste chokladkakor.

Chokladkakor från Michel Cluizel, Amadei och Valrhona.

Chokladkakor från Michel Cluizel, Amadei och Valrhona.

Michel Cluizel började göra chokladkakor med en specifik gård som ursprung 1997 och producerar nu sju olika typer. De tre vi smakade var alla gjorda med 67% kakao: Concepcion från Venezuela, Los Anconès från Dominikanska Republiken och Vila Gracinda från São Tomé. Concepcion är fint balanserad med söta noter och liten bitterhet, det är en väldigt god standardchoklad. Los Anconès är mer komplex om man verkligen letar efter subtila smaker men då blir det mer en teknisk övning än njutning och det är ingenting som jag vill ha från choklad. Vila Gracinda är någonting helt annat, ett rökigt dyk rakt ner i cigarrboxen. Det är en väldigt unik och fascinerande erfarenhet för en spännande choklad som mer än väl kompenserar för brister i raffinemang, finess och fräschör. Den kan mycket väl vara en god och rolig matchning till rökiga whiskeys och för att introducera choklad till till Ale-älskare, famförallt de som tycker om porter och stout.

En fin hög med öppnade chokladkakor.

En fin hög med öppnade chokladkakor.

Valrhonas ekologiska choklad är inte något att skriva några längre utläggningar om, tyvärr så motsvarar den annan 70% choklad som man kan köpa till en tredjedel av priset. Den är oelegant, skarp och får inga klockor alls att ringa till. Mycket bättre och mer njutningsfull är Extra 70% från Amadei, deras vanliga mörka choklad. Den uppvisar inte samma starka personlighet som choklad från Madagascar (och även Ecuador) gör, men den får ihop allting precis på rätt sätt. Ännu bättre är Amadeis Chuao som redan innan denna provning var min personliga favorit. Den bjuder på en explosion av körsbär och mogen fruktsyra, naturlig sötma och smaker som går till höger och vänster i lager efter lager. Jag tycker om den här typen av spännande smakprofiler som kan försöka lite finess i utbyte mot en oförglömlig upplevelse. Den förädlade tvillingen till Chuao är Porcelana, den här ovanliga och dyra (dubbla priset mot Chuao) har perfekt textur, subtila lager och en läckert delikat eftersmak. Den är helt fantastisk på ett mycket mer diskret sätt än Chuao.

1995 Taylors Quinta de Vargellas Vintage Port.

1995 Taylors Quinta de Vargellas Vintage Port.

Som fond till den här chokladen hade vi Taylor’s Quinta de Vargellas Vintage Port från 1995. 1995 blev inte deklarerat som en officiell årgång av Portvinsproducenterna efter 1991, 1992 och den klassiska 1992, de vågade helt enkelt inte deklarera den på grund av risken för inflation även om den faktiskt var bättre än både ’91 och ’92. Istället buteljerade Taylor’s en del vin från en av sina bästa gårdar som ett gårdsspecifikt årgångsportvin och kunde därför därför deklarera den tappningen som en årgång. Resultatet är ett väldigt gott årgångsportvin till fyndpriser som inte blev sämre när systembolaget reade ut ett antal osålda flaskor. Jag ångrar bara att jag inte köpte flera när jag hade chansen.

Quinta de Vargellas från 1995 har en tegelstenskant och doftar av russin och alkohol vilket kanske inte är så märkligt med tanke på alkoholhalten. Det har en välintegrerad och rund smak med god sötma, alkoholen ger den bett och tryck utan att vara för distraherande. Den är fortfarande ung och borde vila ytterliggare tio år innan den har nått sin topp och borde hålla sig ytterliggare 25 år eller mer. Portvin i allmänhet är en bra matchning till mörk choklad och den här är inget undantag, frågan är bara när man nästa gång har chansen att få tag på portvin som är så här prisvärt?



Lämna en kommentar

Din epostaddress kommer inte visas.

*