Franska vin- och gastronomidagarna 2009

I lördags var det dags för de Franska vin- och gastronomidagarna (den publika dagen i alla fall) på Grand Hôtel i Stockholm. Vi var där under det sista passet klockan 18.00-20.00 för att ta tempen på några vinimportörers kommande franska viner. Det slutade med att vi i princip stod halva den tillgängliga tiden och testade igenom hela Bristly Wines aktuella sortiment ledsagade av Gabriel Enning och Karine Diffonty som är delägare till Cuvée de Vatican och skapare av deras Côtes du Rhône Villages.

Franska vindagarna i spegelsalen på Grand Hôtel

Franska vindagarna i spegelsalen på Grand Hôtel.

Formatet på en sån här vinmässa gör att man missar väldigt mycket nyanser hos vinerna då de varken får tid att lufta ordentligt, smakproven blir ganska små (vilket kanske är ganska bra då jag inte lärt mig att spotta ut vinet än…) och glasen inte riktigt är optimala. Däremot är det ett utmärkt tillfälle att upptäcka de lite större skillnader som finns mellan olika viner då utbudet blir ganska stort och om man stannar upp ett ögonblick för att faktiskt planera vad man vill dricka så finns det ett riktigt stort och bra utbud som är svårt att slå på andra sätt.

Första anhalten var som sagt Bristly Wines, de (dvs Gabriel) jobbar oerhört aktivt med att hitta guldkornen till producenter och jag blir alltid glad när det kommer nyhetsutskick därifrån då jag vet att det är någonting bra på gång. Ett par av vinerna som de hade att bjuda på har jag redan köpt på mig en del av och jag har också hunnit dricka ett par av dem, bland annat Domaine la Barroches Châteuneuf-du-Pape Terroir 2007 och Cuvée du Vatican Châteuneuf-du-Pape 2007. Dessa båda viner kostar ungefär lika mycket (240kr) men är ganska väsenskilda, Cuvée de Vaticans standardcuvée är en nästan överextraherad Châteauneuf med en riktigt god, komplex och koncentrerad doft och bra struktur men tyvärr en lite endimensionell smak. Det är ett solitt vin med godkänd prisvärdhet, definitivt bättre än de Châteuneufs som finns i standardsortimentet. Det släpptes i det tillfälliga sortimentet första oktober och det finns fortfarande lite spridda flaskor att få tag på.

Gabriel Enning och Karine Diffonty.

Gabriel Enning och Karine Diffonty.

Terroir 2007 är ingångsvinet från den nya fixstjärnan i Châteaneuf-du-Pape, Domaine la Barroche, och görs till 95% på grenache från unga stockar. Vinet är runt, välintegrerad alkohol och med bra attack och fin längd och finish. Det är ruggigt lättdrucket, riktigt charmerande och inbjudande. Jag har redan köpt ett sexpack och för de som inte fått tillfälle till det än så kommer det släppas i tillfälliga sortimentet den andra november för 239 kronor. Gillar man dessa viner är det ett givet köp och i annat fall är det en bra introduktion!

Från Cuvée du Vatican står Côtes du Rhône Villages ut som ett riktigt fynd för 109 kronor (finns att beställa via privatimport just nu i lådor om sex flaskor), det är fylligt och egentligen helt utan brister. Det är lite för platt och kort i smaken för att kunna konkurrera med dess dyrare kusiner men är ett riktigt fint vardagsvin. Den röda Réserve Sixtine 2007 som fått bra recensioner var tyvärr slut när vi kom dit men däremot hade de den vita varianten att bjuda på, Réserve Sixtine Blanc 2007. Det var första gången jag drack en vit Châteuneuf-du-Pape och jag blev helt såld på stilen, precis som de röda vinerna från distriktet så är det inget för den blyga som vill ha anonyma viner.  Den var full av liv och kraft med den så typiska lakritssmaken i bakgrunden. Finns i beställningssortimentet för 288kr.

Storebror till Terroir heter Signature och är egentligen standardcuvéen från Domaine la Barroche. Genomgående för vinerna från Julien Barrot årgång 2007 är att de känns mer kompletta och balanserade men samtidigt med mer kraft. Signature 2007 har lakritsen och en mediumfylligheten  från årgången innan men har gått från ett bra kvalitetsvin till en riktigt kraftbomb. Det känns som att andelen grenache har ökats och gett mycket mer tyngd. Lanseras 2:a november för 328kr och är ett givet köp för mig. Även 2007 års variant av Fiancée fanns på plats och vinet som sammanför lika delar grenache från över 100 år gamla vinrankor med ung syrah har nu verkligen blivit den perfekta fusionen av de två druvsorterna. Det känns lite som om världens starkaste lampa lyser upp en väg genom ett kompakt och avgrundsdjupt mörker, det är helt fantastiskt och har lyckats komma tillrätta med de små, små saker jag hade att anmärka på 2006 års variant.

Jessica i spegelsalen på Grand Hôtel.

Jessica i spegelsalen på Grand Hôtel.

Vi förflyttar oss sedan till Languedoc och Bristlys senaste tillskott La Pèira en Damaisela som raskt håller på att bli en kultproducent. Deras ingångsvin heter Les Obriers de la Pèira och består av carignan och cinsault men på ett sätt som gör att man känner sig hemma om man är van med södra Rhônes viner. Det är lätt men samtidigt kraftfullt, det påminner lite om en riktigt deffad mellanviktsfighter på matchdagen. Kostar 199kr och kommer släppas någon gång under våren, jag är redo att köpa mer av denna. La Pèiras nästa vin heter Las Flors de La Pèira och det bjöds på 2006 års årgång som nu mig veterligen är slutsålt. Det är ett mer klassiskt grenache-, syrah- och mourvèdrebaserat vin med mycket ek, nästan lite för mycket för att riktigt njutbart nu men med några år i vertikalt läge blir det säkert fint. För oss som kunde det hemliga tecknet hade dessutom Gabriel en liten ytterligare överraskning under bordet, egendomens toppvin från 2007 som kort och gott heter just La Pèira. Jag har köpt ett par flaskor från år 2006 men detta var mitt första smakprov av denna cuvée och jag blev helt såld, det är inte billigt (650kr per flaska) men så fullt av kraft att det nästan vibrerar i munnen, utan tvekan var detta det godaste, elegantaste och samtidigt med kraftfulla vin jag någonsin druckit. Det kommer bli en upplevelse att få sitta ner i lugn och ro med mina egna flaskor och jag kommer definitivt hålla utkik efter släppet av årgång 2007, samt börja lägga undan pengar redan nu…

Någon okänd importörs flaska vitt.

Någon okänd importörs flaska vitt.

Värt att nämna är även de årgångschampagner från Pol Roger som fanns att tillgå, Vintage Brut och Blancs des Blancs, båda från 1999. Vintage Brut kändes mer mogen att dricka redan nu och var riktigt god, kanske lite för mycket och stora bubblor för att vara i toppskiktet i det avseendet men faktiskt riktigt prisvärd för sina 450 kronor i novembersläppet. Blancs des Blancs var inte riktigt lika njutbar nu men kanske kommer bli om ett par år, vem vet?

De vanligaste orden vi hörde kring borden var “någonting rött” och sammanfattar kanske vilken nivå de flesta besökare var på men de flesta sommeliererna var trevliga, glada och bjöd både på sig själva och sina viner. Genom att bara vara lite påläst och ha vassa armbågar fanns det en massa goda och spännande viner att prova som skulle varit svårt att få smaka under andra former. Nästa gång det är dags är vi också givna besökare!



2 tankar kring “Franska vin- och gastronomidagarna 2009

Lämna en kommentar

Din epostaddress kommer inte visas.

*