Hur gott är världens bästa vin?

Deus Ex-Machina är ofta hyllat och har fått betyget perfekt (100 poäng av 100 möjliga) ett flertal gånger av Robert Parker, den senaste årgången (2007) har han beskrivit som det enskilt bästa vin han har testat vid två av de tre tillfällena han har druckit det ur flaska. Jag började handla bättre viner lagom till släppet av 2006 års modell, mellanåret som bara har fått 99 poäng medan både 2005 och 2007 fått 100.

Ända sedan jag stod ett par timmar i kylan en tidig februarimorgon och väntade på att få komma över ett par flaskor har jag funderat när det blir ett bra tillfälle att få dricka en. Jag har velat testa en av dem ganska snart så att jag kan få en referens på de andra när de får ligga till sig sådär 10-20 år och jag bestämde mig för att kvällen då det var två år sedan jag för första gången bjöd Jessica på middag fick bli det tillfället. Vi gör carpaccio med sparris och palsternackschips till förrätt (jag i alla fall, Jessica får bacon istället), plankstek till huvudrätt, lite ost för att njuta lite mer av vinet och avslutar med en chokladfondant med apelsinsallad.

Deus Ex-Machina 2006

Deus Ex-Machina 2006, ett av världens bästa viner.

Förrätten var enklast möjliga, råstekt sparris och palsternackschips med oxfilécarpaccio toppad med ingefära, citronsaft, olivolja, salt, peppar och lite chiliflakes. På tallriken ringlade jag också över lite balsamvinäger som gifter sig riktigt bra med de övriga smakerna och strör över lite hackade hasselnötter. Jessicas variant får bacon istället och jag undrar om inte den nästan håller ihop sig bättre som rätt, sältan och fettet i den gör att allting blandar sig bättre.

Bacon, sparris och palsternackschips

Jessicas bacon, sparris och palsternackschips.

Till huvudrätt blir det en enkel men ack så god favorit, plankstek. Hela hemligheten för att få den till nästa steg är att blanda i ett ägg i moset så att det blir riktigt fluffigt, göra sin egen Bérnaisesås samt att hitta riktigt bra kött. Jag tycker att det ska vara entrécôte till plankstek så jag väljer det men böjer mig för att vissa hellre vill ha rent kött och gör Jessicas variant med oxfilé istället.

Så kommer vi då till vinet, hur bra är det? Att det är ruskigt bra råder det inga tvivel om men med tanke på hur uppskrivet det är hade jag väntat mig lite mer fyrverkerier. Det är kraftfullt med helt integrerade sammetslena tanniner och en otrolig elegans. När man tar en klunk vill inte smaken dö ut och när den väl gör det tar den ny fart i en andra anding och bara fortsätter. Det är magiskt men inte burdust eller påträngande och det är väl det som är själva storheten. Det är riktigt, riktigt bra men jag har faktiskt druckit ett i mina ögon bättre vin från samma år, 2006 Clos des Papes, som vi korkade upp på nyårsafton.

Inga av dessa viner är direkt billiga (650kr för Deus Ex-Machina och 450kr för Clos des Papes) men de är faktiskt värda varenda krona. Det är inte ofta man har chansen att dricka viner på den här nivån och på den öppna marknaden tingar de flerdubbelt högre priser, för att inte prata om restaurangmarknaden. Uppoffringen är att man får ställa sig i kön till systembolaget i ett par timmar några gånger per år, men det kan jag faktiskt leva med så länge jag bjuds på de här upplevelserna.

Plankstek

Plankstek på oxfilé, bérnaisesås, potatismos och ugnsgrillad tomat.

Efter planksteken tog vi lite ost till vinet som fanns kvar innan vi gav oss i kast med att göra lite efterrätt. Jessica snickrade ihop en chokladfondant och jag ordnade en blodapelsinsallad där jag kramade ur saften från renset och gjorde en sås av det.

Chokladfondant

Chokladfondant med blodapelsinsallad, apelsinsås och lite grädde.



En tanke kring “Hur gott är världens bästa vin?

Lämna en kommentar

Din epostaddress kommer inte visas.

*